Antikens filosofer

Enligt de gamla grekernas filosofier var matematiken och livets mystik oskiljaktigt förenade med varandra. Pythagoras teorier var såväl matematiska som filosofiska och teologiska. Hans idévärld syftade till att förstå det mänskliga och gudomliga. Som alltid när en kreativ nytänkare kommer med nya idéer som ligger i strid med rådande världsbild så hamnade Pythagoras i konflikt med dåtidens maktutövare och fick leva i flykt under större delen av sitt liv.

Han var dock inte den enda av den långa raden av filosofer som det antika Grekland frambringade: Herakleitos var en annan. Han hade föga till övers för den vanliga dödliga människan som han ansåg var en ganska dum figur. Till exempel sa han; “Åsnor föredrar halm framför guld” vilket var en av de många odödliga ordstäv han myntade om människans dumhet. Ofta utvecklades en filosofisk riktning ur en annan så på det stora hela kom de filosofiska riktningarna att komplettera varandra och lägga grunden till mycket av den världsbild som vi bygger vår moderna värld på idag. Platon, Aristoteles, Permenides, Anaximenes , Empedokles, Alkmaion, Anaximander, Sofokles, Sokrates och läkarvetenskapens fader Hippokrates är bara några i mängden av framstående män i antikens Grekland.

Den digra raden av intelligentia bevisar att intelligens inte har någonting med tiden att göra. Intelligensen har varit långt högre genom tiderna än vad många moderna samhällen kan skryta med idag. Dagens samhälle kan således inte anse sig på något sätt vara “skapelsens krona” för vi med våra selfies ligger livslängder ifrån att nå upp till de gamla filosofernas idévärldar. De flesta av oss skulle troligtvis inte orka tänka tanken att sätta oss in i hur filosofen för 2500 år sedan lyckades uppbringa sin berömda Pythagoras sats.

Amfiteatrarna och skådespelen

Antikens greker var mycket fascinerade av dramer. Genom skådespelen kunde man dryfta livets svåra frågor. Grekerna var ett filosofiskt och vetgirigt folk och genom dramatiken gestaltades livets mystik. I stort sett i varje samhälle fanns en amfiteater.

En amfiteater var en slags friluftsteater. Amfiteatrarna byggdes ofta i samråd med matematiker som räknade ut de rätta proportionerna och beräknade hur akustiken skulle nå till publiken högst upp. Amfiteatrarna var runda och byggdes i etapper som inneslöt den cirkulära scenen i bottnen av byggnationen. Det var i bottnen av byggnationen som skådespelet ägde rum. Konstruktionen var genialisk som så mycket annat av den grekiska arkitekturen.

Själva ordet amfiteater kommer av amphi = runt om” och” “the atron” som betyder skådeplats. I början av grekisk dramatisk historia så bestod skådespelen av körer som sjöng fram dramat. Troligtvis använde man sig av denna form av dramatiserande för att skådespelet skulle nå ut till åhörarna. Vissa amfiteatrar kunde ta emot upp till 14000 människor i publiken. Amfiteatrarnas arenor användes även för gladiatorspel och andra sorters tävlingar som arenorna var lämpade för.

Homeros dikter

Även om vi idag förknippar Grekland med solvarma sandstränder och semester så pågick en hel del stridigheter i antikens Grekland. Striderna utkämpades ofta till havs mellan länderna utefter Medelhavet. Erövringskrig och konflikter mellan handelsförbindelser. Anledningen till de många krigen berodde bland annat på att den grekiska jordmånen inte lämpade sig för jordbruk i stor skala och man var därför beroende av handel för att mätta sin befolkning.

Detta beroende gav ibland upphov till handelskonflikter och stridigheter. Dock var striderna ofta framgångsrika för Greklands del som till exempel när man började låna det semitiska alfabetet av de feniciska köpmännen. Stridigheterna och krigen kom att återges i litterär form av den grekiske skalden Homeros som återgav krigens härjningar i sina epos Iliaden och Odysséen – även kallade de homeriska dikterna. Dessa dikter skrevs vid 800-talet före Kristus och beskriver det trojanska kriget som ägde rum under 1200-talet före Kristus.