Antiken var tankarnas och vetenskapens frihet. Under den här tiden grodde humanism och individualism och Aten var det allra första demokratiska samhället där varje medborgare hade en del av makten i samhället via rösträtt. Grekerna var också det första folket att hävda tanke och yttrandefrihet. I det antika Grekland var människan medveten om sig själv och stod i fokus; det var nu som uttrycket ”En sund själ i en sund kropp” myntades, och hälsan stod i centrum då grekerna kom till insikt om det nyttiga i att röra på kroppen. Att må bra både på insidan och utsidan var en viktig sak för antikens greker, precis som i dagens samhälle. Det är även härifrån som ”läkekonstens fader” Hippokrates kommer ifrån, som var en läkekunnig man som kom från den grekiska ön Kos och levde under 460-377 före Kristus, alltså för ungefär 2500 år sedan. Det som kom att skilja honom från alla andra läkare var att han var den som skilde av läkekonsten från filosofin och började systematiskt gruppera mediciniska fakta. Han ska ha sagt: ”Livet är kort, konsten är lång, rätta tillfället flyktigt, erfarenheten bedräglig, omdömet svårt”, och med det kan vi säga att ha hälsan i behåll under den här tiden hängde inte endast på moder natur, utan hade mycket med filosofi, religion, och magi att göra också.
Hälsa och gudarna
Som bekant hade antikens Grekland mer än en gud, och självklart fanns det även flera gudar inom hälsan. Till att börja med fanns det Asklepios som var son till själve Apollon och utbildades till läkare av Cheiron. Som vuxen blev han en stor undergörare, men det som skilde honom åt var att han jobbade mycket med att uppväcka de döda. Detta gav upphov till en befolkningskris i underjorden och Pluto klagade hos Zeus över att skuggmängden i Hades undergick en oroväckande minskning. Zeus straffades Asklepios genom att döda honom med en ljungeld, men han blev förklarad som Gud och placerad bland stjärnorna.
Asklepios levde på ön Kos under sitt jordeliv och fick två sönder, Machon och Podaleiros, samt två döttrar, Hygiea och Panakeia. Dottern Hygiea upphöjdes av grekerna till hälsans gudinna (och hennes namn har gett upphov till ordet hygien), och dottern Panakeia blev de helande örternas gudom (också hennes namn har gett upphov till begreppet panacé, vilket menas en medicin som botar alla sjukdomar). Även Asklepios eget namn lever kvar än idag i vår civilisation, till exempel är Asklepios fälttecken i kampen mot sjukdomar den moderna läkarens emblem.
Hälsa och religion
Grekerna under antiken gjorde skillnad på sig själva och ”barbarer”, vilket i princip var alla andra människor som inte var greker. Skillnaden var en fråga om lärande och kunnande, samt härskande, filosofiskt och politiskt, och även förhållandet mellan människor och Gud. Detta kan liknas till en sorts främlingsfientlighet, men detta var absolut inte baserat på hudfärg eller ras, utan på vad som fanns innanför pannbenet. Religion var samtidigt en stor del av den antika människans liv och deras gudar var i själva verket deras idoler och underhållning. Men samtidigt så levde de själva ganska barbariskt, deras religion var till exempel anpassad till den livsstil de valde att leva för stunden, även det kopplat till själ och hälsa. Man offrade till exempel till gudarna för att förbli frisk eller bota sjukdomar. Själens hälsa kunde enligt grekerna avläsas i en frisk och vacker kropp.
Hälsa och kroppsfixering
Det moder natur hade gett dig var inte tillräckligt för antikens Grekland; antikens greker var kroppsfixerade på ett sätt som vi kan känna igen från vår egen tid. Idrotten, och särskilt de olympiska spelen, var ett uttryck för såväl kroppskultur som rivaliteten mellan de grekiska stadsstaterna. Idrottstävlingarna var i själva verkat alltid religiösa högtider till gudarnas ära, och redan från denna tid finner man den önskan eller krav att göra sig vacker genom kläder, smink och frisyrer – denna tid hade även den ett skönhetsideal.
Något som antikens greker, i alla fall männen, ofta gjorde var att gå runt nakna. Nakenhet var ett uttryck för frisinne och demokrati, speciellt under åren 480-330 före Kristus. Nakenhet var ett skönhetsideal i sig, ett slags moden uniform som speciellt självmedvetna och vältränade unga män från överklassen gick runt i. Den nakna kroppen var den priviligierade och intellektuella grekens svar på primitivare människors behov av att visa upp sin rikedom med pråliga lyxkläder. Att vara naken tydde alltså på en god hälsa och en sund själ under antikens Grekland. En perfekt, solbrun kropp med fjuniga överläppar var det estetiska idealet. Äldre och mindre sköna kroppar förknippade grekerna med slavar, främlingar och satyrer, det som helt enkelt var ”barbarer” och motsvarade ohälsa och en osund själ.