Enligt de gamla grekernas filosofier var matematiken och livets mystik oskiljaktigt förenade med varandra. Pythagoras teorier var såväl matematiska som filosofiska och teologiska. Hans idévärld syftade till att förstå det mänskliga och gudomliga. Som alltid när en kreativ nytänkare kommer med nya idéer som ligger i strid med rådande världsbild så hamnade Pythagoras i konflikt med dåtidens maktutövare och fick leva i flykt under större delen av sitt liv.

Han var dock inte den enda av den långa raden av filosofer som det antika Grekland frambringade: Herakleitos var en annan. Han hade föga till övers för den vanliga dödliga människan som han ansåg var en ganska dum figur. Till exempel sa han; “Åsnor föredrar halm framför guld” vilket var en av de många odödliga ordstäv han myntade om människans dumhet. Ofta utvecklades en filosofisk riktning ur en annan så på det stora hela kom de filosofiska riktningarna att komplettera varandra och lägga grunden till mycket av den världsbild som vi bygger vår moderna värld på idag. Platon, Aristoteles, Permenides, Anaximenes , Empedokles, Alkmaion, Anaximander, Sofokles, Sokrates och läkarvetenskapens fader Hippokrates är bara några i mängden av framstående män i antikens Grekland.

Den digra raden av intelligentia bevisar att intelligens inte har någonting med tiden att göra. Intelligensen har varit långt högre genom tiderna än vad många moderna samhällen kan skryta med idag. Dagens samhälle kan således inte anse sig på något sätt vara “skapelsens krona” för vi med våra selfies ligger livslängder ifrån att nå upp till de gamla filosofernas idévärldar. De flesta av oss skulle troligtvis inte orka tänka tanken att sätta oss in i hur filosofen för 2500 år sedan lyckades uppbringa sin berömda Pythagoras sats.